måndag, oktober 27, 2014

Ny jakt på arbetarkonsten 41

Lyckosamt för hr Konstfred men kanske mindre bra för arbetarkonsten är att han tilldelats en akademisk befattning på heltid fram till augusti 2018. Arbetarkonst ingår inte i arbetsuppgifterna, åtminstone inte ännu. Herrn ska ändå försöka uppdatera den här bloggen i mån av tid.

Ahlbäckdagarna i Smedjebacken 10-11 oktober var en intressant och mångfacetterad upplevelse, trots att flera av huvudtalarna hade ställt in av hälsoskäl. Flera tidigare ahlbäckpristagare var där: Gösta Backlund, Svante Rydberg, Roine Jansson, Yngve Svedlund och Lennart Engström. Dagarna gick i bildens, litteraturens och sjöfartens tecken. Vi som inte vet så mycket om båtar eller om det starka kulturintresset bland sjöfolk fick en nyttig lektion. Vi blev också påminda om att Smedjebacken, trots att orten ligger "mitt i skogen", i högsta grad har varit en ort med sjöfart - från Smedjebackens hamn via Strömsholms kanal och vidare ut i Mälaren gick järntransporterna. Turer med ångbåt går fortfarande att boka.


Lennart Johnsson och Stefan F. Lindberg diskuterar sjölivet och Stefans bilder. Johan Ahlbäck är med i form av fotot till vänster (Stefans profil skymtar bakom). Mer om Stefans bilder här nedan.

Jag tror inte att jag var den ende som tyckte att den stora behållningen var när Lennart Johnsson delade med sig av sina unika kunskaper om sjöfartens utveckling och det fackliga arbetet ombord. Lennart Johnsson var redaktör för tidningen Sjömannen under mer än 20 år och har skrivit en rad böcker om migration och arbetsrätt, särskilt med fokus på Filippinerna. Den första boken (Människor som exportvara) kom 1993, den senaste (Sjömanshustru) kom 2010. Sedan 1970-talet har han funnits i en krets av kulturarbetare och förtroendevalda som gjort just Sjöfolksförbundet (nu SEKO Sjöfolk) till ett förbund som satsat ovanligt mycket på kultur. Det gäller författare som Ove Allansson, visdiktare och teaterpersonligheter som Anders Wällhed, journalister som Börje Graf och Arvid Rundberg, konstnärer som Bettan Börjesson och Lars "Mellis" Melander.


Omslag till alla Ove Allanssons böcker hängde på "klädstreck" i Folkets Hus.
Sveriges mest kände sjöfolksförfattare, Ove Allansson, hörde tyvärr till dem som inte kunde komma. Men Anders Wällhed underhöll med sina dikter och berättade om sjöfarten i litteraturen. Heli Kärkkäinen, med många år som anställd på Stena Line och förtroendevald i förbundet, påminde oss om att den mest typiska svenska "sjömannen" idag är en kvinna, ofta på färjetrafiken i Östersjön. Aino Trosell berättade för sin del om hur hennes dröm att arbeta på sjön visserligen slutade i svetsaryrket på varven i Göteborg, men så småningom blommade ut i hennes många berättelser om hav och arbete. (Till exempel Ytspänning, 1999.) Ulla Zimmerman berättade på telefonlänk om sin tid på Salénrederiet på 1970-talet och sina bilder därifrån. Siv Hacksell är pensionerad gymnasielärare och numera doktorand i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi. Hon berättade med stort engagemang om sin forskning, som handlar om Ove Allansson, och om sin far som var kapten på en så kallad "paragrafbåt". Förra årets pristagare Lars "Mellis" Melander skulle egentligen ha varit med för att berätta om sjöfolkets konstnärer och presentera sin egen utställning i "Meken". Nu fick vi nöja oss med att se honom på film, intervjuad av Lennart Johnsson. Örjan Hamrin berättade kunnigt om Johan Ahlbäcks teckningar från en reportageresa till Sydamerika hösten 1938, bekostad av Johnsonrederierna.

Fotografi av Stefan F. Lindberg ur boken Sjömän II och utställningen på Meken. Matrosen är på väg ner genom själva luckan till en tank på en oljebåt. Bilden är alltså tagen uppifrån, ner mot däcket. Rengöring pågår - ett arbete med stränga säkerhetsföreskrifter. För den som inte är bekant med motivet kan det här upplevas som en rent estetisk komposition, med de starka färgerna och öppningen som ser ut som en nolla. Det finns en likhet mellan Lindbergs bilder och Roine Janssons målningar.


Men den bildmakare som mer än någon annan präglade dagarna var fotografen Stefan F. Lindberg. Fredagen inleddes med ett långt och intressant samtal mellan honom och Lennart Johnsson om hans dokumentationer av nutidens liv på stora fraktbåtar. Redan för 35 år sedan följde Lindberg sjömän med sin kamera. Resultatet blev boken Sjömän från 1984 i samarbete med Ove Allansson. På den tiden fotograferade Lindberg fortfarande i svartvitt, men nu har han gått över till färgfoto och digital teknik. I våras publicerades uppföljaren Sjöfolk II med bilder från 2000-talets sjöliv och med texter av Ove Allansson, Lennart Johnsson och Sjöfolksförbundets tidigare ordförande Anders Lindström. Det är en praktfull bok, och den som verkligen vill få en inblick i dagens arbetarskildring i ord och bild ska skaffa den tillsammans med t.ex. antologin Sjölivets berättare. Investeringen är liten (348 kr för Sjömän II på Bokus) jämfört med kvaliteten i papper, tryck och färger. Det är verkligen fotobok av högsta klass. Att Lindberg också är fotolärare och har gett ut läroböcker i fotografisk teknik och fotografiskt bildspråk är inte förvånande. De höga kvalitetskraven i hans arbete märks också i den pågående utställningen Till Sjöss på Meken i Smedjebacken. Där deltar han med 28 av färgbilderna från Sjömän II - tryckta i stort format på akvarellpapper. Papperets struktur och bildernas placering (i ramar hängande från taket) gör att bilderna får ett helt annat djup än om de hade varit tryckta på vanligt, glansigt fotopapper. Här märks det ovanligt tydligt hur nära fotografi och måleri kan komma varandra när alla nyanser och betydelser i ett fotografi får komma till sin rätt i det stora formatet.

Det visade sig att det var "Mellis" Melander själv som hade bjudit in Stefan F. Lindberg som sin medutställare på Meken, trots att han som pristagare egentligen skulle ha haft hela lokalen för sig själv. Detta visar säkert på den starka sammanhållningen och solidariteten bland kulturarbetarna i och kring SEKO Sjöfolk. Nu är "Mellis" del av utställningen nästan undanskymd, för trots att han visar 30 verk tar de inte liks stor plats som Lindbergs. Särskilt på senare år har "Mellis" föredragit mindre format. En stor del av hans produktion är för övrigt inte gjord med tanke på utställningar i första hand - och då syftar jag på alla hans illustrationer och satirteckningar. Det är synd att han inte har med några sådana på utställningen. Med lån av äldre verk i Sjöfartsmuseets och SEKO Sjöfolks ägo har det ändå blivit en stark utställning som visar "Mellis" utveckling från 1970-talets oljemåleri och fram till de satiriska "skrotskulpturer" och reliefer som han gör idag. Ett flertal nya verk finns med, t.ex. Här har du ditt liv (den snuttjobbande, filosoferande och nätsurfande nutidsmänniskans liv som desktop-ikoner) och dagspolitiska kommentarer som Lampedusa (bild nedan).

Ett antal träsnitt av Torsten Billman, inlånade från Billmansamlaren Janne Svensson i Eskilstuna, finns också med. Men dem finns det risk att en stressad besökare missar. Det här är en utställning som kräver tid. Den pågår fram till söndagen den 9 november, och för den som innan dess har vägarna förbi Smedjebacken rekommenderas verkligen ett besök på Meken. På Dalarnas Museum i Falun har ahlbäckpristagaren Roine Jansson en viktig utställning tillsammans med Anders Björnhager, och om den utställningen tänkte jag att nästa inlägg skulle handla. Men med den är det inte lika bråttom - den pågår till 11 januari.

Till slut fler bilder och människor från dagarna och från utställningen:

Rolf Mylläri berättar (på lördagen) om Strömsholms kanal och om arbetet med att hålla kanalen och slussportarna i stånd som industriminne. Han berättade också om kanalbolagets arkiv där alla fraktsedlar och sjömansloggar finns kvar - ett värdefullt källmaterial om transporter under insjöfraktens tid.



Visgruppen KAL uppträdde på fredagskvällen med programmet "moderna sjömansvisor" av bland andra Anders Wällhed och Kent Andersson. En del dikter och göteborgsvitsar blev det också. KAL (Krook, Andersson & Larsson) har uppträtt tillsammans sedan början av 80-talet och gett ut ett tiotal skivor. Det svängde om "gubbarna" !


Anne Seppänen är kulturchef i Smedjebackens kommun och en viktig person i Ahlbäckstiftelsen. Tidigare arbetade hon med bildkonsten på Dalarnas Museum. Hon invigde utställningen på Meken och berättade om Stefan F. Lindbergs och "Mellis" Melanders bilder.


Peter Nyblom väntar på att få pris (se inlägg 40). Roine Janssons profil bakom pelaren. Sittande Annbritt Grünewald, f.d. fängelsedirektör, numera ordförande (S) i kulturnämnden i Säter.


Lars "Mellis" Melander, Pearl Sea, oljemålning från 1978. Ägs av Sjöfartsmuseet i Göteborg. Mellis var själv med och målade båten i en sydlig hamn, men tog rast och gjorde skissen till målningen från kajen. Båten hade för länge sedan förlorat all färg (utom rosten). Målning kommenderades inför en inspektion från rederiet - men bara sidan mot kajen! Vi kan se att killen som sitter till höger på plankan i mitten är blond och långhårig. Han är en känd sjöman, bor enligt uppgift numera i Bohuslän och är fortfarande långhårig.

Lars "Mellis" Melander, Lampedusa, en gjutjärnsflytväst från EU, blandteknik 2014. Text av Mellis: "...drömde att jag var på symöte hos EU-kommissionen. Där satt man och sydde flytvästar till flyktingbarn. Man sydde västar av järnskrot från stridsvagnar och pansarkryssare... och man kallade dem Lampedusa-flytvästar... De skulle bli ett slags symboler för EU-fredsprojektet...


Spaningarna om Ahlbäckpriset för nytillkomna läsare:

1993, Hans Tollsten (1930-1994)
1995, Julie Leonardsson
1996, Ulla Zimmerman
1997, Gösta Backlund
1998, Stefan Teleman
1999, Åse Marstrander
2000, Ulla Wennberg
2001, Svante Rydberg
2002, Roine Jansson
2003, Ulla Grytt
2004, Jean Hermansson (1938-2012)
2005, Ingmar Aldenhov
2006, Maria Söderberg
2007, Jan Annerborn
2008, Britt-Marie Rydberg 
2009, Robert Nyberg 
2010, Yngve Svedlund
2011, Lennart Engström
2012, Reino Laitasalo
2013, Lars R. Melander
Utvärdering av Ahlbäckpriset 1993-2013, del 1
Utvärdering av Ahlbäckpriset 1993-2013, del 2
2014, Peter Nyblom

länkning pågår till intressant.se


söndag, oktober 12, 2014

Ny jakt på arbetarkonsten 40

Peter Nyblom (t.h.) tar emot priset av ordförande Anders Hjelm från Ahlbäckstiftelsen.
Örebro, 11 oktober,

Årets Ahlbäckdagar i Smedjebacken i Dalarna är nu slut - det har varit givande dagar i sjöfartens och fotografiets tecken. Årets mottagare av Ahlbäckpriset är också en fotograf, nämligen Peter Nyblom. Han är född 1945 och har sina rötter i Österbotten i Finland, men har under den allra största delen av sitt liv bott i Fagersta. Han började arbeta i industrin redan som 15-åring och blev kvar där i 25 år. Först i Finland, sedan i Borlänge och från 1968 i Fagersta. 1985 började hans arbetsplats Stålverk 2 i Fagersta läggas ner. Nu blev nedläggningen av den egna arbetsplatsen ämnet för hans första större dokumentationsuppdrag. När till slut hans gedigna erfarenhet som slipare, gjutare och arbetsledare inte längre var efterfrågad i Fagersta stannade han ändå i kvar på orten och blev frilansfotograf på heltid.

Peter Nyblom har också en stor passion för bilden som historiskt källmaterial, inte minst när det gäller den egna bygdens historia. Genom åren har han samlat och ordnat ett stort arkiv av fagerstabilder från förr och nu. Tillsammans med journalisten och författaren Margaretha Eriksson har han på senare år gett ut två böcker om Fagersta - något som var avgörande när de båda i år fick utmärkelsen "årets fagerstabo". I Fagersta-Posten fanns den 17 september den här artikeln där de berättar om sitt samarbete: "Margaretha och Peter värnar om bygdens arv".

Fotografi av Peter Nyblom, från utställning i Smedjebacken
Peter Nyblom är i första hand känd som dokumentärfotograf men hans konstnärliga ambitioner märks inte minst i de starka bilder där han vandrat i trakten och fångat gamla byggnaders och anläggningars förfall. Dessa byggnader är minnen av en skogs-och industrikultur som nu hör till historien. Naturen håller sakta på att ta dem tillbaka. Bilden av den ännu klädda julgranen på den halvt söndervittrade cementtrappan framför det igenbommade (?) huset är märklig. Det finns både realism och melankolisk poesi i Peter Nybloms bilder, och det ena behöver inte utesluta det andra. Se också fotografierna i hans och industrihistorikern Jan af Geijerstams bok Mitt i världen, mitt i tiden (1993), ett projekt som speglade nedläggningar och arbetslöshet i Fagersta och Högfors men också utlokaliseringen av produktionen till "tredje världen". På så vis kom Nyblom och hans kamera också till Indien, dit ett nedmonterat svenskt järnverk hade fraktats och satts upp inom koncernen Bhoruka Steel. Där kunde Nyblom fotografera arbetsvillkor som liknande dem Johan Ahlbäck upplevde i Sverige för nu mer än 100 år sedan.

Några av bilderna ur bokprojektet finns i den här artikeln från 1996 ur tidskriften Arbejderhistorie: "Mitt i världen, mitt i tiden" (pdf). Just ny deltar Peter Nyblom i ett nytt projekt med Jan af Geijerstam. Det handlar om det historiska fotomaterialet från och om stålverket i Fagersta, och hur Bruket medvetet använde fotografier för att stärka en viss "anda" - också känd som bruksandan. Fagersta AB hade minst en heltidsanställd fotograf från 1940-talet till 1980-talet. En annan sida av Peter Nybloms verksamhet är hans intresse för raggarkulturen och hans bilder av ungdomarna på orten - deras kläder, bilar och intressen. Peter Nyblom är alltså en fotograf som synliggjort arbetarklassens kultur och villkor både förr och nu, både i Fagersta och i världen.

Spaningarna om Ahlbäckpriset för nytillkomna läsare:

1993, Hans Tollsten (1930-1994)
1995, Julie Leonardsson
1996, Ulla Zimmerman
1997, Gösta Backlund
1998, Stefan Teleman
1999, Åse Marstrander
2000, Ulla Wennberg
2001, Svante Rydberg
2002, Roine Jansson
2003, Ulla Grytt
2004, Jean Hermansson (1938-2012)
2005, Ingmar Aldenhov
2006, Maria Söderberg
2007, Jan Annerborn
2008, Britt-Marie Rydberg 
2009, Robert Nyberg 
2010, Yngve Svedlund
2011, Lennart Engström
2012, Reino Laitasalo
2013, Lars R. Melander
Utvärdering av Ahlbäckpriset 1993-2013, del 1
Utvärdering av Ahlbäckpriset 1993-2013, del 2

länkning pågår till intressant.se

torsdag, oktober 09, 2014

Ny jakt på arbetarkonsten 39

Stefan Löfven delar ut 2007 års Ahlbäckpris till Jan Annerborn.
När nu socialdemokraterna i Sverige äntligen fått en stabil ledare och lyckats återta regeringsmakten finns det anledning att fråga vad de tänker göra åt kulturen. Valet av generaldirektören och f.d. TV-stjärnan Alice Bah Kuhnke som kulturminister var det mest otippade i regeringsbildningen. Kanske det mest oväntade valet av en svensk kulturminister någonsin. Ett helt oskrivet kort utan politsk erfarenhet men tydligen med många kontakter i kulturkretsar. Det kan gå hur som helst - succé eller total katastrof. Många hade velat se en kulturminister med bakgrund i folkrörelserna - en sådan som Bengt Göransson (på 80-talet) med gedigen erfarenhet både av kultur och politik.


Vad tycker då Stefan Löfven själv om för slags kultur? Under sina år som facklig ledare höll han åtskilliga fina och inkännande tal när priser till författare och konstnärer skulle delas ut (se bilden). Ett av talen handlar om Ahlbäckpristagaren Britt-Marie Rydberg (Vars vävar pryder Metalls styrelserum i Stockholm) och kan läsas här. Men de få rader som ägnas kulturen i regeringsförklaringen tyder inte på något brinnande S-engagemang överlag, trots att Karin Boye citeras. Att entrén på statliga museer åter ska bli fri nämns som en första konkret (och självklar) åtgärd. 


Thage Nordholm, "Bondsågen", litografi
Liberala Expressens kultursida var på hugget för en tid sedan och gjorde en kulturintervju med Löfven. Det visar sig att han både går på opera och läser Vilhelm Moberg. Reporten nämner hur Löfven tillsammans med Karl-Petter Thorwaldsson och Helén Petterson (ABF) har nylanserat LO:s läsfrämjande satsning "Läs för mig pappa" i år. Och reporten får Löfven att prata om konst. I hans rum på riksdagshuset finns verk av Thage Nordholm och Anders Åberg - ångermanlänningar som han själv. Det är två namn som är lätta att koppla samman med arbetarrörelsen och arbetarkonsten.


Anders Åberg, affisch till föreställningen "Och bruket skall leva".
Både Nordholm (under sin livstid) och Åberg har bidragit flitigt till att synliggöra landsbygden och småfolket i norra Sverige. Nordholm med sina målningar och grafiska blad. Åberg med sina skulpturer, reliefer, scenografier och "miljöer". Åbergs park Mannaminne i Nordingrå kan man besöka om man vill se hur en konstnär kan använda alla till buds stående resurser för att göra historien levande för andra. En gång i tiden gjorde han förresten affischer för 1970-talets fria teatergrupper (se bilden). Åberg är en konstnär som man definitivt bör nämna i samband med arbetarkonsten.

Däremot hade Stefan Löfven inför reportern litet svårt att komma ihåg vem det egentligen var som hade målat det där porträttet av Erlander - var det "Slas"? Kanske inte så viktigt i själva verket.




Spaningarna om Ahlbäckpriset för nytillkomna läsare:

1993, Hans Tollsten (1930-1994)
1995, Julie Leonardsson
1996, Ulla Zimmerman
1997, Gösta Backlund
1998, Stefan Teleman
1999, Åse Marstrander
2000, Ulla Wennberg
2001, Svante Rydberg
2002, Roine Jansson
2003, Ulla Grytt
2004, Jean Hermansson (1938-2012)
2005, Ingmar Aldenhov
2006, Maria Söderberg
2007, Jan Annerborn
2008, Britt-Marie Rydberg 
2009, Robert Nyberg 
2010, Yngve Svedlund
2011, Lennart Engström
2012, Reino Laitasalo
2013, Lars R. Melander
Utvärdering av Ahlbäckpriset 1993-2013, del 1
Utvärdering av Ahlbäckpriset 1993-2013, del 2

länkning pågår till intressant.se