onsdag, maj 07, 2008

På spaning efter arbetarkonsten 33

Meddelande: Bloggandet på "arbetarkonst" (http://underklass.blogspot.com) avbryts tillfälligt och tas upp igen på kvällen söndagen den 1 juni.

/Konstfred

lördag, maj 03, 2008

På spaning efter arbetarkonsten 32

I serien anteckningar om mottagarna av Johan Ahlbäcks pris kommer senare ett inlägg om 2003 års pristagare Ulla Grytt.

Imorgon söndagen den 4 maj är det sista dagen för utställningen med Johan Ahlbäckpristagarna på Gamla Meken i Smedjebacken. Här kan man bland annat se en gobeläng av Ulla Grytt ur en av hennes serier från senare år, en hyllning till brödet. Den blev affischbild. Klicka på bilden av affischen ifall du vill se den större:



Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

På spaning efter arbetarkonsten 31

Dagen efter första maj vill Konstfred påminna om något som inte varit så uppmärksammat i medierna, nämligen att samma dag i år var folknykterhetens dag! Med andra ord helgdagen i folknykterhetens vecka. Som medlem i IOGT (se länk i listan till höger) har Konstfred inte haft några baksmällor, varken efter Valborg eller nu efter 1:a maj. IOGT är idag en snabbt växande rörelse, särskilt bland ungdomar och immigranter. Varför inte fira folknykterhetens vecka med ett experiment och ett beslut? Gör den till en helt vit vecka! Kanske känns det så bra att du bestämmer dig för att fortsätta så:

"Drugnews" om folknykterhetens vecka

Det finns historiskt sett starka band mellan arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen. Att det är så är inte så konstigt med tanke på den passiviserande verkan som supandet har haft bland mindre bemedlade. I en tid av växande sociala klyftor kan det åter igen visa sig att främjandet av supkultur och hävandet av restriktioner blir ett sätt att bromsa organiserad kamp. Det folk som göds med billig starköl gör inte revolution.

Som illustration till detta: en tidig version (från 1840-talet) av den klassiska propagandabilden Brännvinsdraken. En bild som satt i många arbetares hem. Klicka på bilden om du vill se den större!

Imorgon ett inlägg om Ulla Grytt, 2003 års mottagare av Johan Ahlbäcks pris.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

http://intressant.se

torsdag, maj 01, 2008

På spaning efter arbetarkonsten 30



Proletärer i alla länder, förena er!

(Med trianglar!?)

Den mest otippade konstnär man kan ta upp i ett inlägg om första maj är kanske Olle Baertling. Han var banktjänsteman i Halmstad men började på 1940-talet satsa på allvar på konsten. Efter kriget drogs han alltmer till modernismen och till dom mest extrema företrädarna för en "konst för konstens skull", en konst som inte skulle vara något annat än form och färg. Det var så han kom in på sina färgstarka "trianglar" som han blev berömd för. Men tittar man närmare efter finns det aldrig några trianglar i hans bilder eftersom dom tjocka linjerna mellan färgfälten aldrig möts någonstans inom själva bilden. Man får tänka sig att dom fortsätter utanför bilden och möts där. Detta kallade Baertling för den "öppna formen" och det kan ju inte ha så mycket med arbetarkonst att göra. Eller?

I höstas hade Moderna Museet i Stockholm en stor utställning med Baertlings konst. Intendenten John Peter Nilsson hade också hittat ett fotografi från 1:a maj 1961 där Baertling och hans fru bär omkring på ett plakat med Picassos berömda protestmålning Guernica (som hade visats 1956 i den lokal som senare skulle bli Moderna Museet). I en text frågar sig Nilsson hur det kom sig att den borgerlige modernisten Baertling, som var så omvittnat avog mot allt vad politiskt och socialt engagemang hette, kunde gå i en första majdemonstraton:

Länk till John Peter Nilssons text

En del av förklaringen ska ha varit att Baertlings fru var medlem av fredsrörelsen. Det här gav konstnären Jacob Dahlgren idén till att genomföra den "manifestation" som vi ser på bilden. Han lät ett antal ungdomar från gymnasieskolor i Stockholm göra plakat i Baertlings stil som sedan bars runt i ett decembergrått Stockholm. Det finns mycket att säga om det här. Ingen skulle väl komma på idén att kalla det för arbetarkonst. Det är en rent intellektuell händelse, typisk för den "konstvärld" som kretsar kring stora institutioner som Moderna Museet. Man skulle kunna kalla det för ett ideologiskt konstexperiment där det mest politiska (demonstrationen, manifestationen) korsas med det mest opolitiska (ren färg och form). Vad som händer är att demonstrationen avpolitiseras (den blir en lek för "konstvärlden") medan Baertlings "bildspråk" politiseras (vi ser att det enkla, kraftfulla "bildspråket" är något som är gemensamt för Baertlings bilder och många vanliga demonstrationsplakat). På projektet "Omkonsts" hemsida har Catrin Lundqvist skrivit en text om manifestationen. Den är särskilt intressant eftersom hon själv var med:

Länk till Catrin Lundqvists text

I tåget gick också några av elevernas lärare, typiska så kallade "68:or". I Lundqvists text får de uttrycka medelklassens resignerade fördomar om vad konst och politik är idag: "Båda lärarna är nöjda och minns den 'gamla goda tiden' när folk fortfarande demonstrerade när de ville uttrycka sitt missnöje över något. Och vi konstaterar att det känns rätt att få gå med i ett tåg där man slipper vara arg, som finns till bara för det positiva syftet att främja konsten själv. Idag får man ett e-mail istället där man uppmanas skriva in sitt namn för att skicka vidare för fler underskrifter. Protesterna har blivit effektiviserade och föregår i den digitala världen."

Det här citatet ur artikeln är också intressant: "Konst föder konst. Konstnärer har alltid lånat av varandra, inspirerat varandra och skapat hyllningar åt varandra för att visa sin respekt för en läromästare eller rätt och slätt för att just visa att konst föder konst."

Konst föder konst. Blir inte en sådan inställning ganska unken i längden? Var finns omvärlden, var finns engagemanget? Såhär på första maj vill Konstfred hellre visa på en nutida "konst" av ett helt annat slag, nämligen "Ecce Homo-fotografen" Elisabeth Ohlson Wallins iscensättning av skotten i Lunde, Ådalen 1931. Hon gjorde bilden 2006, till 75-årsdagen av händelsen. Precis som alltid när Ohlson fotograferar var det rigorösa förberedelser och massor av inkallade statister som gällde. Och poängen med bilden är att den är en blandning av då och nu, för att visa såväl skillnaderna som likheterna mellan gårdagens kamp och dagens. Resultatet är en mäktig demonstrationsbild som vi kan ha med oss när vi idag demonstrerar PÅ RIKTIGT, MOT HÖGERPOLITIKEN:

Länk till Elisabeth Ohlson Wallins bild "Ådalen"

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,