Nyare jakt på arbetarkonsten 8

Under några år mellan 1981 och 1983 kunde ett sotigt ansikte ses stirra mot förbipasserande i ett antal svenska städer. Det tillhörde en gammal man avbildad av konstnären Johan Ahlbäck i en målning som blivit affisch för vandringsutställningen "Johan Ahlbäck: Arbetets målare" i Riksutställningars och Dalarnas museums regi. 

Organisationen Riksutställningars affish för vandringsutställning, 1981-83.

Ahlbäck, född i Smedjebacken år 1895 och arbetare vid valsverket där under barndom och ungdom, hade flyttat tillbaka till hemorten efter konststudier i Stockholm åren 1923 till 1931. Efter hans död 1973 hade Dalarnas museum startat ett omfattande arbete för att gå igenom alla de teckningar, målningar och personliga papper som dödsboet hade skänkt till museet. Arbetet resulterade i en stor retrospektiv utställning på Dalarnas museum under vintersäsongen 1978-1979, följd av en lite nerbantad utställning på Sveagalleriet i Stockholm i maj och juni 1979. Samtidigt passade man på att ge ut boken Johan Ahlbäck: Arbetets målare som var redigerad av Örjan Hamrin och Erik Hofrén på Dalarnas museum men till största delen skriven av Hamrin. 

Utställningen och boken visade sig komma precis rätt i tiden. Det här var under de allra sista åren av den politiskt radikala 1970-talsandan i konstlivet i Stockholm. Konstkritikern Bengt Olvång (1934-2011) i Aftonbladet var en övertygad socialist vars omdömen vägde tungt när konstnärer skulle väljas ut för uppdrag och utställningar. När han skrev en översvallande och stort uppslagen recension av utställningen och boken i Aftonbladet (23 maj 1979) var det ett säkert tecken på att Johan Ahlbäck inte skulle glömmas bort i första taget. För stockholmarna handlade det om en spännande nyupptäckt. Fler än bara enstaka verk av Ahlbäck hade inte visats i Stockholm sedan hösten 1949.

Våga se! från 1983, Bengt Olvångs summering av sin syn på svensk konst 1945-1980.
Bildkälla: https://www.bokborsen.se/

Sedan kom 1980-talet, när Bengt Olvång och andra gradvis byttes ut mot en ny generation av kritiker och beslutsfattare som ansåg att 1970-talets konstpolitik varit vänstervriden och provinsiell. För "provinsiella" och dessutom okända konstnärer som Johan Ahlbäck fanns det nu noll intresse, utom i landsorten och inom folkrörelsedrivna initiativ som inte togs på allvar i konstlivet i Stockholm. Kanske gjorde man fel som lät en så deprimerande bild som den av den stirrande gamle mannen bli affisch för vandringsutställningen vid 1980-talets början. Vem ville bli påmind om det tidiga industrisamhällets smuts och misär när svenska folket nu skulle lära sig göra klipp på börsen och skaffa F-skattesedel. Men här och där har den gamla affischen satts upp inom glas och ram, som en påminnelse om att det som har uppnåtts av arbetarrörelsen lätt kan förloras.

Arvet efter Ahlbäck har hållits vid liv av Ahlbäckstiftelsen i Smedjebacken, och de senaste tio eller 15 årens våg av ny svensk arbetarlitteratur har lett till ett samarbete mellan stiftelsen och Föreningen Arbetarskrivare (med tidskriften Klass). I stiftelsens referensgrupp representeras Föreningen Arbetarskrivare av kulturhistorikern Ewa Bergdahl, som har varit drivande i föreningen ända från starten. Tillsammans med Monica Borg från Ahlbäckstiftelsen och IF Metalls tidigare kulturombudsman Kjersti Bosdotter arbetade vi under 2021 fram en idé om en ny bok om Johan Ahlbäck. Idén fick grönt ljus av stiftelsens ordförande Carin Runeson, socialdemokratisk kommun- och riksdagspolitiker. Detta har nu blivit boken "Inte vackert men omutligt sant." Johan Ahlbäck: Arbetarkonstnären från Smedjebacken. Se annons här i bloggen! Citatet i titeln kommer från Ahlbäck själv. Många enskilda personers arbete har gjort boken möjlig. 

Jag började under 2022 samla in uppgifter om var verk av Ahlbäck finns idag. Det visade sig finnas mängder i privat ägo och på olika auktionssidor på Internet, men länge var det oklart var alla verk som hade visats på utställningarna 1978-83 hade hamnat. Inte ett enda museum utom Dalarnas museum i Falun visade sig ha verk av Ahlbäck, och på Dalarnas museum pågick en stor omorganisering av samlingarna. Ewa Bergdahl kontaktade ett antal nutida arbetarförfattare och bad dem bidra med mera personliga texter om Ahlbäcks bilder, och sex tackade ja: Bernt-Olov Andersson, Linnea Garli, Aino Trosell (aktuell i år med boken Varvsslammer), Mija Åhlander, Micke Evhammar (aktuell med romanen Hårt regn) och Göran Greider. Jag stod till tjänst med bildmaterial som författarna kunde studera i en delad mapp i tjänsten Dropbox. 

Aino Trosell.
Foto: AnnalisaFoto AB.
Bildkälla: https://ainotrosell.se/press/annalisafoto-ab-4/

Mappen fylldes på kontinuerligt med fler bilder under 2022 och 2023, och en elektronisk katalog med data om varje verk gjorde det möjligt att organisera arbetet med det stora bildmaterialet för boken. Det blev ett helt forskningsprojekt, och som tur var kunde jag ägna en del av min forskningstid som universitetslektor åt det. Maths Isacson, professor i ekonomisk historia och en viktig stödperson för Ahlbäckstiftelsen, involverades. Ytterligare ett antal personer som varit aktiva i samband med tidigare utställningar och i Ahlbäckstiftelsens arbete sedan 1993 började skriva på sina bidrag: Örjan Hamrin, Lars-Olof Lundberg, Ulf Lundén, Arne Andersson, Anne Seppänen, samt Ahlbäckpristagarna Roine Jansson och Britt-Marie Rydberg. 

Vi presenterade vårt arbete på Ahlbäckdagarna i Smedjebacken 1-2 oktober 2022, på temat "Konstens kraft". Den ambitiösa och riskabla planen var att ha boken färdig till hösten 2023 och 50-årsminnet av Johan Ahlbäcks bortgång (1973). Med tanke på att detta projekt precis som de flesta liknande i praktiken är fritidsprojekt på kvällar och helger, och att finansieringen alltid är lika osäker som eventuell försäljning av resultatet, var det minst sagt vågat att lova något sådant. Men inom något halvår blev de flesta av texterna färdigskrivna. Alla viktiga verk blev fotograferade. Flera fotografer bidrog, men den största insatsen gjorde Staffan Björklund. I slutskedet fick han fara hit och dit mellan olika orter i Dalarna, Västmanland och Gästrikland. 

Monica Borg, pensionerad chef för kulturförvaltningen i Smedjebacken, bar ensam ansvaret för att skicka in ansökningar till olika fonder och stiftelser så att boken kunde tryckas, och så att åtminstone de som lever författarnas osäkra frilansliv kunde få betalt. Dessutom skrev hon bokens biografiska kapitel om Johan Ahlbäcks liv. Jag och Maths Isacson skrev också längre texter: om "folkhemmets" utveckling under Johan Ahlbäcks liv och om hans utveckling som konstnär. 

Monica B, Ewa B, Kjersti B och jag själv kämpade under de fyra sista månaderna med korrektur och ändringar, på slutet dagligen och med en del desperation. Ann Olander på Dalarnas museum gjorde en fin layout till boken inom en snäv tidsram innan den skickades till tryckning på Exakta Print i Malmö, ett mycket bra tryckeri.

Resultatet blev bättre än vi någonsin vågat hoppas på och boken "Inte vackert men omutligt sant" kunde lanseras i ett mera lokalt sammanhang i Smedjebacken den 14 oktober, dvs. på det som nu och framöver kommer att bli en mera koncentrerad Ahlbäckdag. Aino Trosell, Micke Evhammar, Monica Borg och jag själv talade inför en stor och intresserad publik på Konsthallen Meken. Vi delade ut 2023 års Ahlbäckpris till Kalle Brolin, se föregående postning. Samtidigt visades i Konsthallen Meken fram till 19 november en utställning om Johan Ahlbäck: 100 % Johan Ahlbäck - Ett konstnärsliv. Utställningen var sammanställd av Ann Olander (Dalarnas museum) och Anne Seppänen (Smedjebackens kommun) och innehöll bland annat ett bra urval av Ahlbäcks verk i grafiska tekniker från åren 1926-1931. Vissa verk hade aldrig tidigare visats. 

Ulf Lundén (även författare i boken) skrev en förhandsartikel i Dala-Demokraten, tyvärr bakom betalvägg: Johan Ahlbäck till hundra procent. Även Ludvika Nya Tidning skrev. 

Hittills har boken bara kunnat beställas från Smedjebackens bibliotek, men sedan några dagar finns den att beställa som julklappsbok för det mycket låga priset 198 kronor på Bokus. Klicka här:

Bokus, "Inte vackert men omutligt sant" Johan Ahlbäck: Arbetarkonstnären från Smedjebacken. 198 kronor plus frakt

Om man dessutom beställer någonting ytterligare - så att slutsumman blir över 249 kronor - är frakten fri inom Sverige. 

Bokprojektet har redan gett upphov till ett ökat intresse för Johan Ahlbäck. Dalarnas museum planerar nu en stor utställning med hans verk från 17 februari till 14 april nästa år, parallellt med att Elisabeth Ohlsons uppmärksammade vandringsutställning Vi som arbetar med våra kroppar kommer till museet. "Arbetets svarta, hänsynslösa själ" är det ahlbäckcitat museet har fastnat för som titel på utställningen. Även på engelska på museets hemsida:

He has been called "the painter of work" and Johan himself has expressed that he wanted to paint "the black ruthless soul of work", nothing artificial or added but only as it was, "not beautiful but immutably true".

Vi hoppas att boken och utställningen kommer att inspirera många och sätta avtryck i samtiden. Framöver hoppas vi också kunna länka till recensioner av boken här i bloggen. 

Ny jakt på arbetarkonsten 41

Lyckosamt för hr Konstfred men kanske mindre bra för arbetarkonsten är att han tilldelats en akademisk befattning på heltid fram till augusti 2018. Arbetarkonst ingår inte i arbetsuppgifterna, åtminstone inte ännu. Herrn ska ändå försöka uppdatera den här bloggen i mån av tid.

Ahlbäckdagarna i Smedjebacken 10-11 oktober var en intressant och mångfacetterad upplevelse, trots att flera av huvudtalarna hade ställt in av hälsoskäl. Flera tidigare ahlbäckpristagare var där: Gösta Backlund, Svante Rydberg, Roine Jansson, Yngve Svedlund och Lennart Engström. Dagarna gick i bildens, litteraturens och sjöfartens tecken. Vi som inte vet så mycket om båtar eller om det starka kulturintresset bland sjöfolk fick en nyttig lektion. Vi blev också påminda om att Smedjebacken, trots att orten ligger "mitt i skogen", i högsta grad har varit en ort med sjöfart - från Smedjebackens hamn via Strömsholms kanal och vidare ut i Mälaren gick järntransporterna. Turer med ångbåt går fortfarande att boka.

Lennart Johnsson och Stefan F. Lindberg diskuterar sjölivet och Stefans bilder. Johan Ahlbäck är med i form av fotot till vänster (Stefans profil skymtar bakom). Mer om Stefans bilder här nedan.

Jag tror inte att jag var den ende som tyckte att den stora behållningen var när Lennart Johnsson delade med sig av sina unika kunskaper om sjöfartens utveckling och det fackliga arbetet ombord. Lennart Johnsson var redaktör för tidningen Sjömannen under mer än 20 år och har skrivit en rad böcker om migration och arbetsrätt, särskilt med fokus på Filippinerna. Den första boken (Människor som exportvara) kom 1993, den senaste (Sjömanshustru) kom 2010. Sedan 1970-talet har han funnits i en krets av kulturarbetare och förtroendevalda som gjort just Sjöfolksförbundet (nu SEKO Sjöfolk) till ett förbund som satsat ovanligt mycket på kultur. Det gäller författare som Ove Allansson, visdiktare och teaterpersonligheter som Anders Wällhed, journalister som Börje Graf och Arvid Rundberg, konstnärer som Bettan Börjesson och Lars "Mellis" Melander.

Omslag till alla Ove Allanssons böcker hängde på "klädstreck" i Folkets Hus.

Sveriges mest kände sjöfolksförfattare, Ove Allansson, hörde tyvärr till dem som inte kunde komma. Men Anders Wällhed underhöll med sina dikter och berättade om sjöfarten i litteraturen. Heli Kärkkäinen, med många år som anställd på Stena Line och förtroendevald i förbundet, påminde oss om att den mest typiska svenska "sjömannen" idag är en kvinna, ofta på färjetrafiken i Östersjön. Aino Trosell berättade för sin del om hur hennes dröm att arbeta på sjön visserligen slutade i svetsaryrket på varven i Göteborg, men så småningom blommade ut i hennes många berättelser om hav och arbete. (Till exempel Ytspänning, 1999.) Ulla Zimmerman berättade på telefonlänk om sin tid på Salénrederiet på 1970-talet och sina bilder därifrån. Siv Hacksell är pensionerad gymnasielärare och numera doktorand i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi. Hon berättade med stort engagemang om sin forskning, som handlar om Ove Allansson, och om sin far som var kapten på en så kallad "paragrafbåt". Förra årets pristagare Lars "Mellis" Melander skulle egentligen ha varit med för att berätta om sjöfolkets konstnärer och presentera sin egen utställning i "Meken". Nu fick vi nöja oss med att se honom på film, intervjuad av Lennart Johnsson. Örjan Hamrin berättade kunnigt om Johan Ahlbäcks teckningar från en reportageresa till Sydamerika hösten 1938, bekostad av Johnsonrederierna.

Fotografi av Stefan F. Lindberg ur boken Sjömän II och utställningen på Meken. Matrosen är på väg ner genom själva luckan till en tank på en oljebåt. Bilden är alltså tagen uppifrån, ner mot däcket. Rengöring pågår - ett arbete med stränga säkerhetsföreskrifter. För den som inte är bekant med motivet kan det här upplevas som en rent estetisk komposition, med de starka färgerna och öppningen som ser ut som en nolla. Det finns en likhet mellan Lindbergs bilder och Roine Janssons målningar.

Men den bildmakare som mer än någon annan präglade dagarna var fotografen Stefan F. Lindberg. Fredagen inleddes med ett långt och intressant samtal mellan honom och Lennart Johnsson om hans dokumentationer av nutidens liv på stora fraktbåtar. Redan för 35 år sedan följde Lindberg sjömän med sin kamera. Resultatet blev boken Sjömän från 1984 i samarbete med Ove Allansson. På den tiden fotograferade Lindberg fortfarande i svartvitt, men nu har han gått över till färgfoto och digital teknik. I våras publicerades uppföljaren Sjöfolk II med bilder från 2000-talets sjöliv och med texter av Ove Allansson, Lennart Johnsson och Sjöfolksförbundets tidigare ordförande Anders Lindström. Det är en praktfull bok, och den som verkligen vill få en inblick i dagens arbetarskildring i ord och bild ska skaffa den tillsammans med t.ex. antologin Sjölivets berättare. Investeringen är liten (348 kr för Sjömän II på Bokus) jämfört med kvaliteten i papper, tryck och färger. Det är verkligen fotobok av högsta klass. Att Lindberg också är fotolärare och har gett ut läroböcker i fotografisk teknik och fotografiskt bildspråk är inte förvånande. De höga kvalitetskraven i hans arbete märks också i den pågående utställningen Till Sjöss på Meken i Smedjebacken. Där deltar han med 28 av färgbilderna från Sjömän II - tryckta i stort format på akvarellpapper. Papperets struktur och bildernas placering (i ramar hängande från taket) gör att bilderna får ett helt annat djup än om de hade varit tryckta på vanligt, glansigt fotopapper. Här märks det ovanligt tydligt hur nära fotografi och måleri kan komma varandra när alla nyanser och betydelser i ett fotografi får komma till sin rätt i det stora formatet.

Det visade sig att det var "Mellis" Melander själv som hade bjudit in Stefan F. Lindberg som sin medutställare på Meken, trots att han som pristagare egentligen skulle ha haft hela lokalen för sig själv. Detta visar säkert på den starka sammanhållningen och solidariteten bland kulturarbetarna i och kring SEKO Sjöfolk. Nu är "Mellis" del av utställningen nästan undanskymd, för trots att han visar 30 verk tar de inte liks stor plats som Lindbergs. Särskilt på senare år har "Mellis" föredragit mindre format. En stor del av hans produktion är för övrigt inte gjord med tanke på utställningar i första hand - och då syftar jag på alla hans illustrationer och satirteckningar. Det är synd att han inte har med några sådana på utställningen. Med lån av äldre verk i Sjöfartsmuseets och SEKO Sjöfolks ägo har det ändå blivit en stark utställning som visar "Mellis" utveckling från 1970-talets oljemåleri och fram till de satiriska "skrotskulpturer" och reliefer som han gör idag. Ett flertal nya verk finns med, t.ex. Här har du ditt liv (den snuttjobbande, filosoferande och nätsurfande nutidsmänniskans liv som desktop-ikoner) och dagspolitiska kommentarer som Lampedusa (bild nedan).

Ett antal träsnitt av Torsten Billman, inlånade från Billmansamlaren Janne Svensson i Eskilstuna, finns också med. Men dem finns det risk att en stressad besökare missar. Det här är en utställning som kräver tid. Den pågår fram till söndagen den 9 november, och för den som innan dess har vägarna förbi Smedjebacken rekommenderas verkligen ett besök på Meken. På Dalarnas Museum i Falun har ahlbäckpristagaren Roine Jansson en viktig utställning tillsammans med Anders Björnhager, och om den utställningen tänkte jag att nästa inlägg skulle handla. Men med den är det inte lika bråttom - den pågår till 11 januari.

Till slut fler bilder och människor från dagarna och från utställningen:

Rolf Mylläri berättar (på lördagen) om Strömsholms kanal och om arbetet med att hålla kanalen och slussportarna i stånd som industriminne. Han berättade också om kanalbolagets arkiv där alla fraktsedlar och sjömansloggar finns kvar - ett värdefullt källmaterial om transporter under insjöfraktens tid.

Visgruppen KAL uppträdde på fredagskvällen med programmet "moderna sjömansvisor" av bland andra Anders Wällhed och Kent Andersson. En del dikter och göteborgsvitsar blev det också. KAL (Krook, Andersson & Larsson) har uppträtt tillsammans sedan början av 80-talet och gett ut ett tiotal skivor. Det svängde om "gubbarna" !

Anne Seppänen är kulturchef i Smedjebackens kommun och en viktig person i Ahlbäckstiftelsen. Tidigare arbetade hon med bildkonsten på Dalarnas Museum. Hon invigde utställningen på Meken och berättade om Stefan F. Lindbergs och "Mellis" Melanders bilder.

Peter Nyblom väntar på att få pris (se inlägg 40). Roine Janssons profil bakom pelaren. Sittande Annbritt Grünewald, f.d. fängelsedirektör, numera ordförande (S) i kulturnämnden i Säter.

Lars "Mellis" Melander, Pearl Sea, oljemålning från 1978. Ägs av Sjöfartsmuseet i Göteborg. Mellis var själv med och målade båten i en sydlig hamn, men tog rast och gjorde skissen till målningen från kajen. Båten hade för länge sedan förlorat all färg (utom rosten). Målning kommenderades inför en inspektion från rederiet - men bara sidan mot kajen! Vi kan se att killen som sitter till höger på plankan i mitten är blond och långhårig. Han är en känd sjöman, bor enligt uppgift numera i Bohuslän och är fortfarande långhårig.

Lars "Mellis" Melander, Lampedusa, en gjutjärnsflytväst från EU, blandteknik 2014. Text av Mellis: "...drömde att jag var på symöte hos EU-kommissionen. Där satt man och sydde flytvästar till flyktingbarn. Man sydde västar av järnskrot från stridsvagnar och pansarkryssare... och man kallade dem Lampedusa-flytvästar... De skulle bli ett slags symboler för EU-fredsprojektet...

Spaningarna om Ahlbäckpriset för nytillkomna läsare:

1993, Hans Tollsten (1930-1994)

1995, Julie Leonardsson
1996, Ulla Zimmerman
1997, Gösta Backlund
1998, Stefan Teleman
1999, Åse Marstrander
2000, Ulla Wennberg
2001, Svante Rydberg
2002, Roine Jansson
2003, Ulla Grytt
2004, Jean Hermansson (1938-2012)
2005, Ingmar Aldenhov
2006, Maria Söderberg
2007, Jan Annerborn
2008, Britt-Marie Rydberg 
2009, Robert Nyberg 
2010, Yngve Svedlund
2011, Lennart Engström
2012, Reino Laitasalo
2013, Lars R. Melander
Utvärdering av Ahlbäckpriset 1993-2013, del 1
Utvärdering av Ahlbäckpriset 1993-2013, del 2
2014, Peter Nyblom

länkning pågår till intressant.se