Ny jakt på arbetarkonsten 17

Mike Gold agiterar i New York under Depressionen

Har efter en del funderingar bestämt mig för att göra verklighet av min föresats från 2009 - att skriva en längre artikel om arbetarkonst i Norden. Men den ska vara på både svenska och engelska. Problemet uppstår då hur begreppet arbetarkonst ska översättas till engelska. Proletarian art pratade jag om senast jag hade en engelskspråkig föreläsning om det här. Jag behåller nog den termen fastän den sänder litet annorlunda signaler än arbetarkonst eller Art of the Labor Movement som man också kan säga. Proletarian Art är faktiskt sedan länge en etablerad term på engelska, och den vi har att tacka för det var den amerikansk-judiske socialisten och författaren Itzok Granich, mer känd under det tagna namnet Michael Gold. Han var född i New York 1894 under små omständigheter som han senare skildrade i romanen Jews Without Money (1930), en prototyp för den amerikanska arbetarromanen.

Under hundåren före genombrottet drog sig "Mike" (som han kallades) fram på diverse påhugg och som skribent och senare redaktör i radikala tidskrifter som The New Masses och The Liberator. I den sistnämnda publicerade han ett manifest, Towards Proletarian Art (för en proletär konst) i februari 1921. Manifestet är mer anarkistiskt än marxistiskt, och särkilt starkt märker man inspirationen från Walt Whitman, 1800-talets store folkpoet. Vad Mike Gold skriver är i korta drag att den enda viktiga och vitala konsten är den proletära konsten, den som växer fram spontant och organiskt ur vardagen, ur fattiga och kämpande människors liv, framställd av dem själva och ingen annan, utan lärdom och förkonstling. Det är massans konst, Whitman är den första förebilden bakåt, Sovjet och proletkult visar vägen framåt.

Hugo Gellert, Primary Accumlation, litografi från 1933

Några typiska ord ur Towards Proletarian Art i min översättning: Vår tids Sociala Revolution är inte bara den politiska rörelse som konstnärerna föraktar för att den är politisk. Den är Livet i dess mest fullständiga och nobla form. Den är massornas religion, förverkligad till slut. Den är den religion som säger att Livet är ett, att Människorna är ett, genom alla strömmar av förändring och splittring; att Människans öde är gemensamt, och att ingen individ på sina skuldror behöver bära den eviga gåtans förödande tyngd. Ingen av oss kan misslyckas, ingen av oss kan lyckas. 

Ett decennium senare, i september 1930 i The New Masses, erkänner Gold att hans gamla manifest nog var litet "mystiskt" och mångordigt - istället lägger han som avslutning på sina "Notes of the Month" fram ett manifest för "Proletär realism" i nio punkter. En av dem slår fast att det ska vara "Så få ord som möjligt. Vi är inte intresserade av de verbala akrobaterna - det där är bara en annan form av borgerlig slapphet." En rak handling, en arbetsskildring baserad på detaljerad erfarenhet, och litteratur uppbyggd med snabba klipp som i en film - det är Golds nya ideal för proletär litteratur. Man märker både här och i andra texter att han nu blivit en mer renodlad agitator, och en dedikerad företrädare för Workers Communist Party som hans tidning stod nära. I tidningen medverkade rörelsens bildkonstnärer, sådana som Hugo Gellert (1892-1985), och i ett annat nummer uppmärksammas Gellerts stora väggmålning för partiets arbetarcafé i New York. En rad texter ur The New Masses, illustrerade av Gellert och andra, finns tillgängliga som pdf-er på den här hemsidan:

Articles from The New Masses


Så för den som inte är rädd för engelskan och som verkligen är seriöst intresserad av arbetarkonsten är det bara att hugga in - läsa och lära.

länkning pågår till intressant.se